Slit med handlingen. Ett roligt slit.
Oj.
Det är så härligt och samtidigt frustrerande. Jag har hela de stora dragen klart för mig.
Lika som i förra boken, bandet, så har jag tre spår som sammanflätas. Den här gången så är storyn betydligt mer linjär och färre personer att hålla reda på. Jag är väldigt nöjd med första romanen men känner att jag inte vill falla i gropen med för mycket sidospår eller en rörig tidslinje.
Så nu när halva boken snart är skriven så har nu alla tre spår sammanflätats och det är egentligen en autostrada in i mål. Trots det tar det tid. Nya tankar, vinklingar och redigeringar. Jag går ibland irriterande långsamt framåt, men det blir bättre så. Det ska bli bra och jag lever inte på det här så... det ska bli bra. Någonting man vill bli stolt över.
