Nu känns det som jag är inne i en läsperiod. Borde inte vara det, men är det.
Oftast för att hitta inspiration. Att bläddra i en bok är så tillfredställande som tillexempel att få ihop en Excelformel som man har gått och klurat på ett tag.
Måste ju också skriva. Min plan är i princip klar nu. Två huvudspår. Jag hoppas att jag får till originaliteten i den här också. Fick ett mejl från förlaget som frågar hur det går. Det gör att hjärncellerna tar ett skutt till.
Känns också konstigt att skriva om bok två när den första inte är publicerad än MEN.
Här kommer bokens inledning. Hoppas att den är tillräckligt förvirrande:
Gevärskolven träffar hans högra käkben med en sådan kraft att huvudet sträcks till det yttersta. Kroppen tappar balansen och faller in och ner mot de höga metallportarna på silosen. Ljudet ekar en stund men tystnar snabbt. Smärtan känns avlägsen. Han vill att det ska ta slut. Att de ska ge upp och gå därifrån. Han tappar medvetandet flera gånger, men ändå inte
. Allt känns välbekant. Även regnet känns inte blött längre.
Jag sitter här och riktar in bågen för att få försöka pricka rätt en gång till. Det känns utmanande och roligt.
Comments