Det är faktiskt enerverande att vänta på att fä sin bok utgiven. Ett av de största ögonblicken förstås, men födslovärkarna blir till slut som en förkylningsnysning. Ett antiklimax bara för att man väntat så länge. Boken är för mig fortfarande lika engagerande, rolig och spännande. Är läsaren lika entusiastisk? Ja, bara den inte har väntat lika länge som jag har gjort.
Min tanke var att göra reklam för den i Sala Allehanda, men jag är glad att jag inte gjorde det då i oktober-november, för då hade den varit glömd när den nu kommer. Planen är nu att göra det efter utgivning, tror mer på det.
Förlaget säger att de ska skicka manuset till mig för slutkorrigering i slutet av Januari, det är ju nu, så det borde bli vilken timme som helst ...
Det som känns riktigt roligt just nu är del 2, som framskrider riktigt bra. Förutsättningarna ifrån mobilgrannen är bättre än vad jag kunnat hoppats på. Händelserna går hand i hand och hoppas att man känner flytet i texten. Titeln blir Domino, vilket verkligen är känslan av den.
Comments